Sitter på tåget mot ö-vik och känner lite julfrid ändå. I morgon ska det sista handlas, jag ska jobba och därefter blir det mys med mamma och klanen. Jag längtar faktiskt efter att få jobba, hur konstigt det än må låta. Björnaborg har varit mitt tillhåll de senaste fyra jularna och jag tycker det är lika mysigt nu som första gången jag jobbade jul. Det är något speciellt helt enkelt. Jag gissar att det kommer bli annorlunda den dagen man själv skaffar barn, då vill man säkert vara ledig över jul, men just nu är det inget annat är positivt för mig. Man hinner ju ändå umgås med nära och kära, det anpassas bara lite:)
Det är verkligen olika dock, hur julhelgen ser ut för olika människor. Jag satt för inte så länge sedan och pratade med min älskade mormor om just julen och hur det är för vissa människor.
- jag skulle kunna stå i ett sådant där "soppkök" för dem som inte har någonstans att ta vägen under jul, säger hon.
Min första reaktion är att julen vore konstig utan mormor om hon hade valt att göra det, å andra sidan, är det ju inte ett dumt sätt att värna om andra människor på. Hon är bra fin mormor. Hon fick mig att tänka på hur lätt vi tar för givet att alla har någon att spendera jul med. Alla har inte ens tak över huvudet. Jag vill egentligen bara säga att krama om era kära och visa dem att ni uppskattar just deras närvaro i ert liv.
Skickar i skrivande stund också en tanke till alla klasskamrater som antingen påbörjat eller ska påbörja sin resa hemöver för jul. Jag önskar er alla en riktigt härlig jul och att resan går bra
- vi syns i januari uppvilade och redo att tåga mot nya framgångar.
GOD JUL på er alla!
