En klapp på huvudet...

...fick jag av tågkonduktören på vägen hem idag. Jag hade mitt i folkmassan visat mitt resekort för honom strax innan Hörnefors. Då han senare tar vid där han slutade, hade jag hunnit få mig ett säte och han har glömt mitt fejs(och tågkort), så han ber om det på nytt. Jag stirrar lite på honom innan jag reagerar och säger - men jag har redan visat för dig, alldeles nyss.. (fortfarande ser han ut som om han tror att jag ska planka)... -Jag stod upp..? sa jag och nu hajjar han och ler, varvid han ber om ursäkt och klappar mig på huvudet innan han vänder sig om för att fortsätta sitt enorma arbete på ett överfullt tåg. Jag förstår honom. Varje gång man ställer sig på tåget som går vid 16.20 från Umeå Östra, skänker man en tanke åt konduktörerna som kryssar mellan sillpackade vagnar. De gör ett hästjobb och gör det bra också!
Det närmar sig elfte december och äntligen nya tåg och tågtider. Tågtiderna som för övrigt var något av en besvikelse för en, vid det här laget, inbiten pendlare. Jag hoppas inte tågen också bär med sig besvikelse, så att man fortfarande måste stå halva vägen hem, vilket himla "antiklimax" efter en heldag i skolan med diverse tankenötter.
Nog om detta!
Idag blev det inget gym, då vi hade vattengympa på schemat i Umeå. Riktigt roligt faktisk, men kanske att instruktören var lite för tyst och inte riktigt så tydlig som jag önskat. "hoppas ni känner er redo att leda vattenpass nu" säger hon efteråt. Jaaaa.... kanske. Det pirrar lite i magen då jag tänker på det, samtidigt känns det jätte roligt. Vi har en bra utbildning:
- Jag menar, hur många högskolestudenter får plaska runt i vatten en timme schemalagt?
Alltså, vi har det helt enkelt himla bra vi SG-studenter.

Nu ska jag lägga igen tunga ögonlock och ser fram emot en fullspäckad morgondag. Syster kanske kommer på finbesök och jag har dessutom massage på tapeten! Underbart roligt!