Och så var det...

...det där med skoterkörning. Jag vaknade upp glad i hågen där på lördags morgon till ett landskap fyllt av pudersnö. Lusten att vara ute kom till mig och jag fick en briljant idé:
- Jag startar skotern och tar en mysigt tur till Björna, en lagom sväng fram och tillbaka!
Det bar iväg till far, som jag jagade upp vid tio(!), mutade honom med kaffe så han hjälpte mig igång med skotern. Efter mycket slit var det äntligen dax, jag susar iväg på gamla bettan ut mot leden. Jag får knixa lite, för att snömängden som kommit har tyngt ned träd lite här och var, men ack så mysigt. Jag slappnar av lite då jag äntligen når fram till skoterleden, som visserligen hade snöat igen, men ändå åtminstone var körd lite på. I godan ro kör jag en stund innan jag kommer till ett ställe där jag vet att en brant backe finns, men det brukar aldrig vara ett problem. Notera ordet brukar.

För nästa sekvens i min underbara skotertur, är att jag plötsligt inser att branten har blivit något mycket brantare av sommarregnet, så istället för att glida ned så fint, tippar skotern och fastnar i ett rätt icke optimalt läge Så var det med den fina illusionen om en mysig skotertur i nysö. Det bör tilläggas att det som såg ut som pudersnö då jag vaknade, hade förvandlats till första gradens sursnö! Jag var helt enkelt bara sååå glad just då. Eller inte.

Ibland undrar man om alla ideér är bra?

Efter en stunds svärande, hör jag avlägset att det brummar. "typiskt min tur, nu kommer det fler att skåda förödelsen" Tänker jag och skäms.
Mycket riktigt dyker det upp inte en.. inte två, INTE tre UTAN FYRA skoterpojkar. Livet är underbart ironiskt ibland, men de är snälla och jag behöver inte skämmas allt för mycket över att vara en "hjälplös tjej". Det jag stått och slitit och varit arg över i säkert tjugo minuter, tar de i med varsin arm och lyfter lös.
- Okej, kanske en aningen pinsamt ändå!
Men efter detta lilla äventyr flyter turen på precis så som jag ville och jag avslutar det med en dunderfika hos världens finaste Mormor. Jag har sagt det förr och säger det igen - Hon är underbar.

Nu sitter jag här på tisdagsmorgon med tända ljus i hela lägenheten och har bestämt mig för att ta saker och ting för vad de är. Det är snart nytt år och dags att summera året som gott. Jag ska fundera igenom 2011 och se vad jag kan hitta för små anekdoter åt er att flina en stund till. Som ni vet, har jag ett par på lager.

Fjärde advent i söndags, men tänder ljuset idag.

Jag avslutar med dessa vinterlandsbilder och skickar samtidigt ut ett stort TACK till skoterpojkarna som hjälpte en "dam i nöd".